Det gåtfulla folket...

Det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron.

Där går en pojke, som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Text: Beppe Wolgers     När det i måndags uppdagades att brunnen på vår skolgård, hade blivit igensatt av löv, kunde man nog inte riktigt förutse de små ( och stora händelser) som skulle följa tätt efter....   - Barn är barn och det ska man vara evigt tacksam för!   De blev aningens blöta, somliga mer än andra, men KUL det hade de nog allihopa...   Det var då, som  den tonsatta Wolgers dikten ovan kom till mig, den gick i mitt huvud under hela förmiddagen och när brunnen väl var fixad av vår duktiga vaktmästare, då var det som om barnen hade ett sorgset uttryck i sina ansikten då de kom ut till skolgården igen.   Men , eftersom barn är barn, dröjde det inte alls länge förrän nästa upptåg var ett faktum, och nästa.. och nästa och...   Tack för ordet!   // Sara - Åk1 Fritte ;)